Helsingfors

3 steg för att förbättra informationen och kommunikationen inom småbarnspedagogiken i Helsingfors

IMG_20180425_165928.jpg

Diskussionen kring tillgång till svenskspråkig dagvård på lämpligt ställe i Helsingfors är ett återkommande ämne bland stadens barnfamiljer. Tyvärr är det även ett som ofta leder till mycket stress och oro. Bristfällig information och begränsad kommunikation bidrar till brist på förtroende för fostrans- och utbildningssektorn, även om tjänsteinnehavarna arbetar hårt för att få ett krångligt pussel att gå ihop.  

Det är klart att det behövs fler svenskspråkiga daghem i Helsingfors, för att alla barn ska få en lämplig dagvårdsplats. Detta är ett arbete som fortskrider, t.ex. med det nya daghemmet i Tölö, samt de kommande daghemmen på Drumsö och i Månsas.

Emellertid kan dock informationen till och kommunikationen med familjerna som söker dagvård förbättras. Nedan föreslår jag tre konkreta steg för att förbättra situationen:

1. Bättre processbeskrivning

En klar och tydlig beskrivning över processen att söka dagvårdsplats behövs. För stunden finns en sådan inte, även om det finns en del information utspridd över stadens hemsidor. Detta bidrar till att det florerar rykten och ibland rentav felaktig information bland barnfamiljer.

En tydlig processbeskrivning skulle beskriva alla steg från att familjen söker en dagvårdsplats till att en lämplig plats tas emot, inklusive vem som ansvarar för det olika skeden och vem familjen kan kontakta vid behov. Beskrivningen skulle även innehålla alla samtal familjen kan vänta sig från sektorn (t.ex. ett samtal efter att ansökan skickats, och ett samtal innan beslutet ges), samt hur familjen ska gå tillväga och vad processen är om en lämplig plats inte kan utses.

På lång sikt borde sektorn övergå till att all kommunikation även finns till hand digitalt, d.v.s. att kunderna kan både ansöka och ta emot dagvårdsplatser elektroniskt genom sin egen digitala ärendemapp, göra ändringar på ansökan, samt kontakta den relevanta dagvårdsföreståndaren.


2.      FAQ: Frågor och svar

Ett FAQ på stadens nätsidor, där det fanns svar på de vanligaste frågorna barnfamiljerna har angående dagvårdsansökan skulle vidare bidra till mer likvärdig tillgång till information för alla familjer, samt hjälpa förebygga onödiga rykten och felaktig information. Ett FAQ kunde även minska arbetsbördan för tjänsteinnehavarna, som då kunde hänvisa till FAQn istället för att svara på samma fråga enskilt till många föräldrar.

T.ex. de följande frågorna kunde inkluderas:

  • Inverkar tidpunkten då ansökan lämnas in på beslutet? D.v.s. har det någon skillnad för beslutet om ansökan skickas ett år eller enbart 4 månader i förväg?
  • Måste man göra fem val i ansökan? Vad gör man om enbart tre daghem är lämpligt belägna för familjen?
  • Hur ska man gå tillväga om man vill ändra på sin ansökan efter man lämnat in den? Hur inverkar detta på ansökan? (T.ex. blir man sist i kön?)
  • På basis av vilka kriterier utses dagvårdsplatser? Hur ser man till att familjerna behandlas likvärdigt?

3.      Statistisk översikt av situationen

Dagvårdsplatser ansöks om och behövs året runt, vilket bidrar till att det är ett svårt pussel att få ihop, samt att ha översikt över. Ändå borde det vara möjligt att offentligt ge en grundläggande översikt av situationen med 6 månaders mellanrum. Statistik t.ex. på hur många familjer fick dagvårdsplats på antingen första eller andra önskade plats, hur många som blev helt utan önskad plats, samt hur många första- och andraplatsansökningar det kom till diverse daghem, versus öppna platser på respektive daghem skulle ge ens lite insikt i situationen (även om det är underförstått att statistiken regelbundet ändrar). Offentlig statistik som denna skulle ge både kunderna, d.v.s. barnfamiljerna, insikt, samt en möjlighet för sektorn att visa hur väl de lyckas få  ihop pusslet.

 

Jag har ingen tvekan om att de anställda på fostrans- och utbildningssektorn gör sitt bästa för att barnen i Helsingfors ska ha tillgång till högklassig småbarnspedagogik på ett så lämpligt ställe som möjligt. Jag hoppas diskutera förslagen ovan tillsammans med de relevanta tjänsteinnehavarna så att vi tillsammans kan synliggöra deras arbete, och minska den stress och oro många barnfamiljer upplever inför dagvårdsstarten. 


 

Bättre svensk hemvård behövs

Satt idag på Svenska Pensionärförbundets (SPF) valpanel, högst antagligen som den yngsta personen i rummet. Man behöver dock inte vara gammal för att vara orolig över hur det står till med den svenskspråkiga hemvården i Helsingfors.

Enligt en utredning publicerad tidigare i år får bara 15% av de som begärt hemvård på svenska sitt önskemål tillgodosett. 64% får överhuvudtaget inte vård på svenska och 13% får vård på svensk ibland. Läget har försämrats kraftigt på ett år, och är speciellt dåligt i östra Helsingfors. SPF har anmält Helsingfors stad till Justitieombudsmannen på grund av bristerna.

Det är positivt att situationen anmälts till JO. Men ännu viktigare är det att finna konkreta lösningar. I värsta fall kan det sätta livet på spel om vårdaren och klienten inte kan kommunicera.

Hemvården överlag har svårt att hitta personal eftersom jobbet är tungt och krävande. Att sedan hitta personal som kan svenska gör situationen ännu svårare.

Något måste i alla fall göras. Det är viktigt att staden ser till att privata tjänstleverantörer lever upp till sina löften om vård på svenska. Mera svenskspråkiga borde också lockas till att utbilda sig som närvårdare och staden borde se till att den framstår som en bra arbetsgivare för dessa. Hemvårdens arbetsförhållanden överlag borde även ses över - i Nordsjö har en ny arbetsmodell testats med goda resultat för både personal och klienter.

Hur vi behandlar äldre personer säger mycket om vårt samhälle. Också åldringars grund- och språklagsenliga rättigheter måste respekteras - vård på svenska måste finnas för svenskspråkiga åldringar i Helsingfors.

Uppdatering (24.3.2017): Fick tag på södra hemvårdsenhetens chef Pia-Maria Grönqvist och hade en bra diskussion om den svenska hemvårdens situation. Det är klart att man på stadens håll delar oron över bristerna. Grönqvist förde fram ett till sätt att förbättra situationen: få mera finskspråkiga hemvårdare att lära sig eller förbättra sin svenska. Staden som arbetsgivare erbjuder redan möjlighet att delta i (gratis) undervisning i svenska på arbetstid, samt att ta ett språkprov vid behov. Genom att ha goda kunskaper i svenska kan arbetstagaren sedan få språktillägg. Problemet är att språktillägget är 20-40€/månad - helt klart inte tillräckligt för att motivera finskspråkiga att förbättra sin svenska. För att försäkra tillgången till hemvård på svenska i Helsingfors måste språktilläggens storlek ses över.